söndag 7 augusti 2011

Bröllop, panik och lätt mani....

Jepp, snart är det dags för bröllop! Och denna gången så är det faktiskt min tur! <3
Känns lite sjukt på något sätt.... ja att det är mig det handlar om. Har väl aldrig riktigt trott att det faktiskt skulle bli så, men här är jag nu... Allt har gått väldigt fort, vi började planera veckan efter midsommar, så det har blivit ganska snabba ryck med det mesta i planeringen. Men det verkar kunna bli bra ändå... bara vädret står på vår sida - vi ska vara utomhus HELA dagen!

Klänningen är ju ett kapitel för sig - som den så ofta är! ;-)
Och det har visat sig att jag har fått ett ganska udda brudklännings-problem. De flestya verkar oroa sig för att gå upp i vikt inför den stora dagen eftersom de (självklart) vill vara smala och snygga på den stora dagen. Jag däremot har motsatt problem. Jag fick mitt andra barn för 8mån sedan och håller fortfarande på att förlora bebiskilona, men har ändå börjat att stabilisera mig och har inte gått nerr något nämnvärt det senaste. Klänningen som jag köpt hade jag kunnat (pga snörning i ryggen) ta en mindre storlek på. Men eftersom jag bara hade ungefär 2mån på mig från att vi bestämt oss tills att bröllopet är så fanns det inte möjlighet att beställa någon klänning (2-3mån beställningstid). jag var därför tvungen att välja en klänning i rätt storlek som redan fanns i butiken. Och den är helt fsantastisk!!! Men! OM jag nu går ner i vikt så innebär det att snörningen bara blir ett rakt streck i ryggen istället för det "rutmönster" som det ska bilda. Jag ska dessutom byta ut det vita bandet mot ett färgat för effekt, vilket gör snörningen ännu mer framträdande. Så skulle jag nu gå ner i vikt så skulle det verkligen förstöra ALLT, eftersom klänningen är av en modell som är väldigt svår att sy in... =(
Och tyvärr så verkar det som om det faktiskt är så att jag verkligen har blivit mindre, så imorgon så blir hem till mor (där klänningen än så länge hänger) och panikprova så jag har någon som helst möjlighet att eventuellt byta.... alternativt göda mig rejält! ;-) Hoppas, hoppas, hoppas att den verkligen sitter så fint fortfarande som den gjorde när jag köpte den.....

Själklart så gjorde jag våra inbjudningar själv.

 

I och med det relativt korta varslet så hade jag inte jätte mycket tid på mig (satt 2 kvällar med inbjudningarna) så det fick bli en något enklare variant. Men tycker att det blev ganska bra ändå, självkritisk som jag är så skulle jag väl ändå aldrig bli nöjd till fullt 100% antar ja.... =P

 

Och så här blev våra placeringskort. Det silvriga pappret är helt underbart och gör sig inte riktigt på foto eftersom man inte ser den söta reliefen av fjärilar. Så fint, älskar det pappret! =)



Det har varit väldigt många börllop i år, vilket även innebär att jag gjort flera bröllopskort. Det senaste tillskottet blev åt min svärmor som skulle gratulera sin väninnas dotter. De skulle gifta sig på en båt och därför var svärmors önskemål att kortet skulle ha båtar... Hittade tyvärr bara motiv med segelbåtar och ekor och liknande. Inga båtar som på något sätt liknande den typ som de skulle gifta sig på och därför hoppade jag över detta (till viss del i alla fall) och lät istället kortet få ett marint tema.


Slingan runt brudparet samt brudkronan har jag broderat med metalltråd för att få lite effekt.


Och bokstäverna fick jag till genom att skriva ut från datorn och sedan föra över på önskat papper för att skära ut... Pilligt till tusen, men jag har inga stansalfabet som jag tyckte passade och inga "&". Förstår inte varför det ska vara så svårt att få tag i ett snyggt alfabet som innehåller "&" utan att det ska behöva kosta skjortan.....


Idag är det åter dags för barnkalas. Så igårkväll satte jag och komponerade följande kort.


Killen som fyller nu är en riktigt liten vilding, så lite djungelvrål kändes som ett bra tema denna gång! ;-)


Men aporna är ja bara så söta! Så vi får hoppas att lillgrabben och hans föräldrar blir glada för kortet!

Har kommit på både en bra och en negativ sak med att man gör kort själv....
Visst tycker jag att det är jätte kul att göra kort, annars hade jag ju slutat förstås... Det roliga är ju att folk upptäcker detta och ger feedback och kommer med beställningar (som jag faktiskt kan säga nej till om jag inte vill eller orkar).
Men det negativa är, att ska man gå på kalas eller någon fyller år, eller någon annan högtid stundas så förväntas det av en att man ska göra egna kort. Det känns liksom inte valfritt, det blir NÄSTAN som ett krav... Och har man då en dålig dag/period med knappt om inspiration så kan det bli jädrigt jobbigt.... =/ Men, men... antar att det kunde vara värre. Tycker ju ändå att det är kul, så jag ska väl inte klaga egentligen! =D
Hej för denna gång!
//Millan







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar